Hyperpolyglotter och den flerspråkiga världen

Emil Krebs

Vår engelskalärare Kate föreslog ett blogginlägg om "Postmonolingualism/Hyperpolyglots". Bara försöket att uttala det fick nära nog mitt huvud att explodera. Idén föranleddes av en artikel av Michael Erard där han bland annat diskuterar Yasemin Yildizs teorier om den postenspråkiga världen och hur en kamp har förts de senaste tvåhundra åren mot ett samhällsstyre där man är ett land, ett folk och talar ett språk. 

När vi nu har hela världen vid våra tangentbord och alla möjligheter att resa utomlands så utökas självklart våra språkkunskaper. Många i engelsktalande länder talar enbart sitt modersmål eftersom det inte varit nödvändigt för dem att vara flerspråkiga och många önskar att de hade kunnat ett annat språk. Här i Sverige glömmer vi kanske ibland vilka kunskaper vi bär på. De flesta av oss är tvåspråkiga i och med engelskan som vi får från barnsben. Vi kan dessutom mer eller mindre förstå två av våra grannlandsspråk, danska och norska. Många av oss har läst ett andra och ett tredje språk i skolan så att vi även kan i alla fall lite tyska, franska eller spanska. Vi har säkert plockat upp några fraser av ett antal olika språk på våra semestrar och när man tänker på de språk som står nära oss, de latinska och germanska språken så förstår vi mer än vi kanske tror. Även om du inte talar spanska så kan du säkert lista minst 20 ord eller fraser du känner till på spanska. 


Även om vi med rätta skall vara stolta över detta så finns det de som är värre. De kallas hyperpolyglotter och talar fler än sex språk flytande. Forskning har bedrivits för att komma fram till varför vissa människor har lättare att lära sig språk än andra. Det finns olika teorier, bland annat att det har att göra med en förändring i en del av hjärnan som också kan vara kopplad till vänsterhänthet, homosexualitet, allergi, inlärningssvårigheter, konstnärlighet och matematisk förmåga. En annan teori är att det kan vara ärftligt.

En framstående polyglott var kardinalen Giuseppe Caspar Mezzofanti som levde 1774 – 1849 och lärde sig 39 språk utan att någonsin lämna Italien. Vid en allvarlig sjukdom förlorade han alla sina språk förutom sitt italienska modersmål. Språken kom dock senare tillbaka. Ett annat exempel är Emil Krebs, en tysk sinolog (vetenskapen om det kinesiska språket och kinesisk kultur) som talade 68 språk och klarade av att läsa och skriva på 120 språk.

I det här sammanhanget hjälper det till om man har någon slags överbegåvning eller autism, som den brittiska savanten Daniel Tammet som lärde sig tala isländska på sju dagar.